Chipsångest och matdrömmar.
Sitter här i soffan och svälter. Det känns som det iaf.
Har börjat med cambridge, tog mej i kragen och va superladdad. Nu har det gått två dygn. Jag är inte så superladdad längre. Magen knorrar, jag fantiserar om allt - varmkorv är senaste längtan. Men jag ska hålla mig. Efter 3 dagar ska de va som värst, fattar inte hur de ska kunna bli svårare än såhär, eller jo, såklart jag fattar de men just nu är de verkligen skitjobbigt. Att Henke är borta och jobbar och jag är själv hemma gör det inte bättre direkt, har íngen som kan hålla lite koll på mig och få mig på andra tankar. Sitter bara i soffan och tittar på chipspåsen som ligger ovanpå TV:n, som nått slags självplågeri. Har gett mig faan på att jag ska göra de här, men samtidigt kommer tankarna om att jag skulle kunna trycka i mig det som är kvar i den där chipspåsen och sen gå och stoppa fingrarna i halsen på en gång, då skulle de nog kännas bättre.. men va faan - jag håller ju inte på med sånt. Dricker vatten som en tok, bara för att ha nått och svälja, saknar redan hur mycke som hellst att tugga på nått. Tuggmotstånd är en underbar grejj. Tre påsar pulversoppa om dagen (och bara de, förutom vatten) är rent självplågeri.
Jag ska hålla ut och klara de här, även om det känns nattsvart just nu.
2 dagar än så länge och -0,7 kg, inte är de mycke men det är en bit på väg iaf.
Ge mig en varmkorv nuuuuu!
Jag tycker du är duktig kramar E
